Under Medeltiden gick handelsvägarna till
Gammelstad - det gamla Luleå - olika vägar från
havet in i Gammelstadsviken. Främst gällde vägen
via Sinksundet, Björkskatafjärden och
Sellingssundet. I mitten av 1600-talet hade
uppgrundningen gått så långt att Gammelstad fick
överges som hamn och nya Luleå byggdes närmre
havet. Detta var en utveckling i alla städerna längs
Bottenviken, men kanske särskilt tydlig i Luleå.
Luleälven som idag flyter längre söderut rann i
början av medeltiden från Sunderbyn genom
Gammelstadsviken, inte som nu vid
Gäddviksströmmen. När den bröt genom åsen vid
Gäddvik tog den sig en ny väg och dalgången i
Gammelstadsviken hamnade vid sidan om
älvfåran. Den påverkas inte direkt av havets
vattenstånd, annat än möjligen vid mycket högt
havsvattenstånd, utan följer huvudsakligen
grundvattennivån i landskapet.