Livstema: Att förstå sig själv
Utvecklingspsykologiska perspektiv på barns uppväxt, kapitel 3
Att uppleva sig själv som själv
• Vår främsta inre erfarenhet
• Den mest universella erfarenheten
• Vi måste förstå att andra också har ett själv
• Självutveckling – individen i relation till andra – individen i förhållande till sig själv
Vad handlar personlighetsutveckling om?
Identitetsskapandet sker bland annat i det sociala rum där individen växer upp - i det sociala rummet speglar vi oss i andra och får erfarenheter, genom vilka man kan skilja sig från andra. Speglingen är grunden för självreflektion. Att uppleva sig själv som sig själv innebär en balansgång mellan beroende och självständighet.
Temperament
Temperament säger något om individuella skillnader i emotionella reaktioner. Kan definieras som ett stabilt mönster av emotioner och emotionsreglering. Detta mönster är individuellt och medför därför skillnader i hur en person reagerar på andra människor och föremål.
Kön
Det första kännetecknet som har social betydelse är vilket kön man föds med dvs. upplevelsen av att jag är starkt förknippad med könsidentiteten och sexualiteten.
Beteende- och responskategorier
Genom undersökningar av barn, och samtal med föräldrar, fann de att spädbarn skilde sig åt inom olika beteende- och responskategorier. Här är de nio kategorier som varje individ kan karakteriseras utifrån (enligt Alexander Thomas och Stella Chess):
1) Aktivitetsnivå – handlar om fördelningen av aktiva och icke aktiva perioder när barnet är vaket. Vissa barn är lugna när de är vakna, andra barn behöver uppmärksamhet av föräldrarna direkt då det har vaknat.
2) Närmande/undvikande – antingen accepterar barnet det nya, eller så drar de sig tillbaka från det nya och okända (i möte med människor eller objekt)
3) Rytm – vissa barn vaknar på fasta tider, andra barn har inte samma regelbundenhet när det kommer till de grundläggande behoven (mat och sömn)
4) Anpassningsförmåga – vissa barn visar tydligt stor flexibilitet när det handlar om att anpassa sig till förändringar i miljön eller i situationer. Andra barn reagerar med oro om det blir för stora förändringar
5) Tröskelvärde – mäter vad som är nödvändigt för att ett barn ska reagera och visa respons på en yttre händelse
6) Intensitet – vissa barn uttrycker sina egna behov så att ingen behöver tveka om vad barnet vill, andra barn visar nästan inga yttre tecken på reaktioner på samma händelse
7) Stämningsläge – vissa barn ger intryck av att vara glada, andra visar ilska. Denna variation kan man tidigt observera i ett barns utveckling
8) Tendens att bli distraherad – visar i vilken grad stimuli (t.ex. personer och händelser) i miljön kan förändra barnets beteende.
9) Uppmärksamhetsvidd – ger en bild av hur länge ett barn kan hålla på med en aktivitet, och vad som händer när det blir distraherat
Jag och själv – vad är vad?
Självet kan definieras som allt det en person kan kalla sitt. Är den del av vår personlighet som går att uppfatta och uppleva medvetet.
Jaget omfattar både den del av personligheten som går att uppfatta medvetet, och den omedvetna delen av personligheten.
Att ”göra” identiteter – socialisering och identitetsskapande
Det ideala målet för utveckling är att individen ska tillägna sig kompetens att kunna fungera så bra som möjligt i det kulturella och sociala sammanhang hon är del av.
Ett mål för socialiseringen är att skapa identitet. Hoëm definierar socialisering som:
Den process individen, eller grupper av individer, går igenom på väg mot en medveten upplevelse av sig själv som människa, och vidare mot de olika uppfattningarna av sig själv i olika sociala sammanhang individen måste genomleva. I denna process överförs värderingar och normer, färdigheter utvecklas och det egna värdet etableras och erkänns.
Vi uppfattar socialisering som en relation och en transaktion mellan kulturen och individen. Socialiseringsprocessen innebär å ena sidan att individen identifierar, tolkar och anpassar sig till de samhälleliga normerna och handlingsmönstren, och å andra sidan att hon omdefinierar och förändrar de samhälleliga ramarna genom deltagande i det sociala livet. Socialisering handlar både om att känna sig hemma i och tillhöra den kultur man lever i, och om att skilja ut sig som en unik människa med en egenart som är kvalitativt olika andras.
Inre självkänsla är knuten till yttre sociala kännetecken
Upplevelsen av självet är förknippat med både medvetna och omedvetna känslor som gör att individen kan skilja mellan sig själv och omgivningen. När vi talar om självuppfattning tänker vi i huvudsak på de delar av självet vi kan redogöra för, det vill säga de medvetna upplevelserna, Självuppfattningen utvecklas när självupplevelsen får en kognitiv dimension vid sidan av det emotionella. Barnet knyter först an till sitt namn. Självet är namnet. En person med god självkänsla är i grunden nöjd med sig själv.
Vad innebär det att spegla sig i andra?
Idéen om att ta perspektiv handlar om att placera sig i andra människors position och betrakta sig själv utifrån den. Självet skapas i mötet med (den) andra. I samverkan med andra upptäcker barn att de blir sedda och bedömda. I samverkan med andra får de också erfarenheter av vad andra förväntar sig av dem, och dessa fastnar i individen som inre bilder av andras förväntningar.
Heinz Kohuts teori om självet
Självpsykologin utvecklades av Heinz Kohut. Självpsykologin hävdar att man inte kan skilja känslor och tanke åt (emotion och kognition).
Det representationella självet
• Vad en person upplever som sig själv
• Representationsbildning - förmågan att skapa mentala modeller - påverkar hur vi ordnar eller bearbetar våra erfarenheter
• Mentala bilder - unika från individ till individ – reaktionen olika
• Symbolanvändning - ord som representerar eller står för något annat - har en kommunikativ funktion
• Självet - den upplevelse en person har av sig själv - personens agerande i möt med omvärlden
• Upplevelsen av självet - känslan av sig själv - inte bara det jag kan sätta ord på – även känsla jag inte kan sätta ord på
Kärnsjälvet
• Barnet föds med rötter eller föregångare till kärnsjälvet, som i ettårsåldern smälter samman till det begynnande kärnsjälvet
• Individen har fått en potential som ger utvecklingen en unik och speciell riktning (både individuella och allmänna egenskaper)
• Barnet har olika medfödda anlag
• Det grandiosa självet, det idealsökande självet och det tvillingsökande självet är förankrade i kärnsjälvet
Det grandiosa självet
• Det grandiosa självet - individens känsla av att vara världens medelpunkt, beroende av bekräftelse från omgivningen
Det idealsökande självet
• Inkluderar känslan av att hållas uppe av något större än en själv – att känna trygghet och tillit och luta sig mot någon annan som kan och vet mer än man själv
Det tvillingsökande självet
• Vi har ett behov av någon som motsvarar oss själva, någon som kan bekräfta oss själva, ett alter ego
• I vardagslivet är husdjur, bästa vänner och fantasifigurer sådana alter ego-självobjekt
Självobjekt – självpsykologins allra viktigaste begrepp?
Den funktion och värde en annan människa, ett djur, en sak etc. har för att behålla känslan av att vara ett sammanhängande meningsfyllt själv. Självobjekten omfattar både den medvetna och den omedvetna delen av självet.
Daniel Sterns teori om självet
Daniel Stern är en amerikans psykiater, psykoanalytiker och spädbarnsforskare. Stern lägger det observerande självet till grund för sin teori. Han utgår ifrån det ”normala” barnet.
Livstema
Varje livstema har en linje som löper genom hela livet. Autonomi utmärker inte en viss ålder eller livsfas, utan visar sig på olika sätt genom hela livet.
• Hos ett spädbarn kan autonomin visas genom hur de behärskar ögonkontakt i det sociala samspelet
• I tvåårsåldern kan autonomin visas genom sin egen rätt att klara saker och ting
Daniel Sterns fem självupplevelser:
Känslan av ett uppvaknande själv (före tvåmånadersåldern)
Ett fysiskt själv. Barnet reagerar på sinnesuttryck ända från början. Barnet studerar former, rörelser och fenomen. Barnet kan också skilja mellan olika händelser som liknar varandra.
Känslan av ett kärnsjälv (bildas vid cirka 2-8-månadersåldern)
En dramatisk förändring i hur barnet möter andra. Nu söker de direkt ögonkontakt, jollrar, ler och är aktivt uppmärksamt inför omgivningen. Är uppdelad i två delar:
1) barnets känsla av själva kontra annan – domineras av social samverkan, affektiv kommunikation med leende och joller och föräldrarnas svar i form av babyspråk.
2) känslan av själv tillsammans med annan – domineras av barnets och den andres gemensamma lek med saker. Denna ”andre” blir barnets självreglerande andre, som ger barnet en känsla av trygghet, styrka och sammanhang.
Känslan av ett subjektivt själv (skapas i cirka 7-15-månadersåldern)
Barnet upptäcker att det har ett eget sinne som fungerar oberoende av andra. Nu sker två viktiga händelser: anknytning och intersubjektivet. Det som utgör det subjektiva självet: att uppleva att andra, åtskilda från en själv, kan vara i ett mentalt tillstånd som liknar det man själv befinner sig i.
Känslan av ett verbalt själv (skapas vid cirka 15–36-månadersåldern)
Språket ger nya möjligheter och utvidgar på många sätt självupplevelserna. Barnet upptäcker sin egen självbild som sig själv och börjar använda begreppen ”jag”, ”mig”, ”mitt”. Barnet blir medvetet om det kön det tillhör. Barnet kan nu ge en bild av vad det önskar (framtid) och vad som hände tidigare (dåtid).
Känslan av ett berättande själv (skapas från cirka treårsåldern)
Det berättande självet börjar skapas när förmågan att tolka andra människors handlingar och sätta in dem i ett dramatiskt sammanhang har utvecklats. Barn kan berätta sin egen historia och på så sätt göra sig själv till en annan. Barnet ser sina egna och andras handlingar i ljuset av psykologiska förklaringar, som det passar in i sina historier.
Inre motivation
Inre motivation är en
Livstema: Att förstå sig självUtvecklingspsykologiska perspektiv på barns uppväxt, kapitel 3Att uppleva sig själv som själv• Vår främsta inre erfarenhet• Den mest universella erfarenheten• Vi måste förstå att andra också har ett själv• Självutveckling – individen i relation till andra – individen i förhållande till sig självVad handlar personlighetsutveckling om?Identitetsskapandet sker bland annat i det sociala rum där individen växer upp - i det sociala rummet speglar vi oss i andra och får erfarenheter, genom vilka man kan skilja sig från andra. Speglingen är grunden för självreflektion. Att uppleva sig själv som sig själv innebär en balansgång mellan beroende och självständighet.TemperamentTemperament säger något om individuella skillnader i emotionella reaktioner. Kan definieras som ett stabilt mönster av emotioner och emotionsreglering. Detta mönster är individuellt och medför därför skillnader i hur en person reagerar på andra människor och föremål.KönDet första kännetecknet som har social betydelse är vilket kön man föds med dvs. upplevelsen av att jag är starkt förknippad med könsidentiteten och sexualiteten.Beteende- och responskategorierGenom undersökningar av barn, och samtal med föräldrar, fann de att spädbarn skilde sig åt inom olika beteende- och responskategorier. Här är de nio kategorier som varje individ kan karakteriseras utifrån (enligt Alexander Thomas och Stella Chess): 1) Aktivitetsnivå – handlar om fördelningen av aktiva och icke aktiva perioder när barnet är vaket. Vissa barn är lugna när de är vakna, andra barn behöver uppmärksamhet av föräldrarna direkt då det har vaknat.2) Närmande/undvikande – antingen accepterar barnet det nya, eller så drar de sig tillbaka från det nya och okända (i möte med människor eller objekt)3) Rytm – vissa barn vaknar på fasta tider, andra barn har inte samma regelbundenhet när det kommer till de grundläggande behoven (mat och sömn)4) Anpassningsförmåga – vissa barn visar tydligt stor flexibilitet när det handlar om att anpassa sig till förändringar i miljön eller i situationer. Andra barn reagerar med oro om det blir för stora förändringar5) Tröskelvärde – mäter vad som är nödvändigt för att ett barn ska reagera och visa respons på en yttre händelse6) Intensitet – vissa barn uttrycker sina egna behov så att ingen behöver tveka om vad barnet vill, andra barn visar nästan inga yttre tecken på reaktioner på samma händelse7) Stämningsläge – vissa barn ger intryck av att vara glada, andra visar ilska. Denna variation kan man tidigt observera i ett barns utveckling8) Tendens att bli distraherad – visar i vilken grad stimuli (t.ex. personer och händelser) i miljön kan förändra barnets beteende.9) Uppmärksamhetsvidd – ger en bild av hur länge ett barn kan hålla på med en aktivitet, och vad som händer när det blir distraheratJag och själv – vad är vad?Självet kan definieras som allt det en person kan kalla sitt. Är den del av vår personlighet som går att uppfatta och uppleva medvetet.Jaget omfattar både den del av personligheten som går att uppfatta medvetet, och den omedvetna delen av personligheten.Att ”göra” identiteter – socialisering och identitetsskapandeDet ideala målet för utveckling är att individen ska tillägna sig kompetens att kunna fungera så bra som möjligt i det kulturella och sociala sammanhang hon är del av.Ett mål för socialiseringen är att skapa identitet. Hoëm definierar socialisering som:Den process individen, eller grupper av individer, går igenom på väg mot en medveten upplevelse av sig själv som människa, och vidare mot de olika uppfattningarna av sig själv i olika sociala sammanhang individen måste genomleva. I denna process överförs värderingar och normer, färdigheter utvecklas och det egna värdet etableras och erkänns.Vi uppfattar socialisering som en relation och en transaktion mellan kulturen och individen. Socialiseringsprocessen innebär å ena sidan att individen identifierar, tolkar och anpassar sig till de samhälleliga normerna och handlingsmönstren, och å andra sidan att hon omdefinierar och förändrar de samhälleliga ramarna genom deltagande i det sociala livet. Socialisering handlar både om att känna sig hemma i och tillhöra den kultur man lever i, och om att skilja ut sig som en unik människa med en egenart som är kvalitativt olika andras.Inre självkänsla är knuten till yttre sociala känneteckenUpplevelsen av självet är förknippat med både medvetna och omedvetna känslor som gör att individen kan skilja mellan sig själv och omgivningen. När vi talar om självuppfattning tänker vi i huvudsak på de delar av självet vi kan redogöra för, det vill säga de medvetna upplevelserna, Självuppfattningen utvecklas när självupplevelsen får en kognitiv dimension vid sidan av det emotionella. Barnet knyter först an till sitt namn. Självet är namnet. En person med god självkänsla är i grunden nöjd med sig själv.Vad innebär det att spegla sig i andra?Idéen om att ta perspektiv handlar om att placera sig i andra människors position och betrakta sig själv utifrån den. Självet skapas i mötet med (den) andra. I samverkan med andra upptäcker barn att de blir sedda och bedömda. I samverkan med andra får de också erfarenheter av vad andra förväntar sig av dem, och dessa fastnar i individen som inre bilder av andras förväntningar.Heinz Kohuts teori om självetSjälvpsykologin utvecklades av Heinz Kohut. Självpsykologin hävdar att man inte kan skilja känslor och tanke åt (emotion och kognition).Det representationella självet• Vad en person upplever som sig själv• Representationsbildning - förmågan att skapa mentala modeller - påverkar hur vi ordnar eller bearbetar våra erfarenheter• Mentala bilder - unika från individ till individ – reaktionen olika• Symbolanvändning - ord som representerar eller står för något annat - har en kommunikativ funktion• Självet - den upplevelse en person har av sig själv - personens agerande i möt med omvärlden• Upplevelsen av självet - känslan av sig själv - inte bara det jag kan sätta ord på – även känsla jag inte kan sätta ord påKärnsjälvet• Barnet föds med rötter eller föregångare till kärnsjälvet, som i ettårsåldern smälter samman till det begynnande kärnsjälvet• Individen har fått en potential som ger utvecklingen en unik och speciell riktning (både individuella och allmänna egenskaper)• Barnet har olika medfödda anlag• Det grandiosa självet, det idealsökande självet och det tvillingsökande självet är förankrade i kärnsjälvetDet grandiosa självet• Det grandiosa självet - individens känsla av att vara världens medelpunkt, beroende av bekräftelse från omgivningenDet idealsökande självet• Inkluderar känslan av att hållas uppe av något större än en själv – att känna trygghet och tillit och luta sig mot någon annan som kan och vet mer än man självDet tvillingsökande självet• Vi har ett behov av någon som motsvarar oss själva, någon som kan bekräfta oss själva, ett alter ego• I vardagslivet är husdjur, bästa vänner och fantasifigurer sådana alter ego-självobjektSjälvobjekt – självpsykologins allra viktigaste begrepp?
Den funktion och värde en annan människa, ett djur, en sak etc. har för att behålla känslan av att vara ett sammanhängande meningsfyllt själv. Självobjekten omfattar både den medvetna och den omedvetna delen av självet.
Daniel Sterns teori om självet
Daniel Stern är en amerikans psykiater, psykoanalytiker och spädbarnsforskare. Stern lägger det observerande självet till grund för sin teori. Han utgår ifrån det ”normala” barnet.
Livstema
Varje livstema har en linje som löper genom hela livet. Autonomi utmärker inte en viss ålder eller livsfas, utan visar sig på olika sätt genom hela livet.
• Hos ett spädbarn kan autonomin visas genom hur de behärskar ögonkontakt i det sociala samspelet
• I tvåårsåldern kan autonomin visas genom sin egen rätt att klara saker och ting
Daniel Sterns fem självupplevelser:
Känslan av ett uppvaknande själv (före tvåmånadersåldern)
Ett fysiskt själv. Barnet reagerar på sinnesuttryck ända från början. Barnet studerar former, rörelser och fenomen. Barnet kan också skilja mellan olika händelser som liknar varandra.
Känslan av ett kärnsjälv (bildas vid cirka 2-8-månadersåldern)
En dramatisk förändring i hur barnet möter andra. Nu söker de direkt ögonkontakt, jollrar, ler och är aktivt uppmärksamt inför omgivningen. Är uppdelad i två delar:
1) barnets känsla av själva kontra annan – domineras av social samverkan, affektiv kommunikation med leende och joller och föräldrarnas svar i form av babyspråk.
2) känslan av själv tillsammans med annan – domineras av barnets och den andres gemensamma lek med saker. Denna ”andre” blir barnets självreglerande andre, som ger barnet en känsla av trygghet, styrka och sammanhang.
Känslan av ett subjektivt själv (skapas i cirka 7-15-månadersåldern)
Barnet upptäcker att det har ett eget sinne som fungerar oberoende av andra. Nu sker två viktiga händelser: anknytning och intersubjektivet. Det som utgör det subjektiva självet: att uppleva att andra, åtskilda från en själv, kan vara i ett mentalt tillstånd som liknar det man själv befinner sig i.
Känslan av ett verbalt själv (skapas vid cirka 15–36-månadersåldern)
Språket ger nya möjligheter och utvidgar på många sätt självupplevelserna. Barnet upptäcker sin egen självbild som sig själv och börjar använda begreppen ”jag”, ”mig”, ”mitt”. Barnet blir medvetet om det kön det tillhör. Barnet kan nu ge en bild av vad det önskar (framtid) och vad som hände tidigare (dåtid).
Känslan av ett berättande själv (skapas från cirka treårsåldern)
Det berättande självet börjar skapas när förmågan att tolka andra människors handlingar och sätta in dem i ett dramatiskt sammanhang har utvecklats. Barn kan berätta sin egen historia och på så sätt göra sig själv till en annan. Barnet ser sina egna och andras handlingar i ljuset av psykologiska förklaringar, som det passar in i sina historier.
Inre motivation
Inre motivation är en
การแปล กรุณารอสักครู่..
