”Far och jag” är en novell skriven av Pär Lagerkvist och handlar om en liten pojke som är ute med sin far på söndagspromenad. Samma vandring som de tar alla söndagar fadern är fri från sitt arbete vid järnvägen. Vädret är fint och pojken gillar dessa turer med sin far. De går längs med banlinjen vilket andra inte har tillåtelse till, med de får, på grund av fars arbete. De vandrar genom glesbygden och fadern självsäkert genom de välbekanta markerna. De ska promenera till den trakt fadern vuxit upp i som barn. När de kommer fram har det redan börjat skymma och de styr om för hemfärd.
Hastigt förvandlas den vackra omgivningen och de välbekanta markerna börjat kännas främmande och kusliga i mörkret. Fadern tycks inte känna vid förändringen. Men pojken märker hur hans rädsla skapar en klyfta honom och faders. När de ät tillbaka på banlinjen händer något oförväntat. Plötsligt från ingenstans dyker ett lokomotiv upp, alldeles mörkt och ned släckt. Fadern känner inte igen föraren och lika plötsligt som tåget dök upp, försvinner det igen i mörkret. Händelsen skrämmer pojken men fader rycker lite lätt på axlarna.
De som varit som ett under vandringen skiljs nu till två.