Min fru stannade för att kavla ut och grädde pepparkakorna. De kakorna fick jag aldrig smakar för när jag släckt lampan och satt mig i sängen föll jag bakåt på sängen, orörlig. Den sista rörelsen jag gjorde var att dra höger arm intill kroppen. Där låg jag lika hjälplöst som ett nyfött barn. Inga ljud,inte en rörelse,endast ett svagt snarkande från den förlamade halsen. Hjärnan fungerade och jag tänkte:Det här blev alltså ditt liv.Död vid 57 års ålder."Att någon skulle hålla mig vid liv i det tillstånd jag befann mig i,föll mig aldrig in och jag ville det inte heller.Jag var fullt beredd att dö bara det gick fort och smärtfritt.